Tjena alla!!

Legion från Devian bakom tangentbordet. Tänkte uppdatera er från våran pågående Skandinavien turné med Belphegor och Unleashed. Håll till godo!

26/2 Reise reise

Sådär ja!! Kaos och skrål en gång till. För tredje gången på 10 månader sticker Devian ut på turné och stämningen är på topp. Bandet har drabbats av en massa sjukdomar efter vi kom hem från Deicide-turnén och vi har inte repat vårat set en enda gång så det får bli hytt-repning. Vi kör akustiskt, Emil bankar på vad som finns och jag väser texterna som en Gollum. Till taxfree och sen öser vi! Våran vanliga låga nivå infinner sig direkt - som barnungar på utflykt utan dagisfröken typ. Vi shottar ren rom och vodka och blir ombedda att röra på oss flera gånger innan vi stöter på Johnny, Fredrik, Tomas och Anders i Unleashed. Festen rullar tills sent,sent. När vi vaknar är färjan redan i hamn och tre timmar försenad på grund av ett självmord. Någon deppad stackare tyckte det var en bra idé att hoppa överbord. Vi packar ihop och vankar mot bussen för att krama om och hälsa på vårat crew.

27/2 Tallin, Estland

”Asshole!!” flinar Helmuth från Belphegor när vi får syn på varandra. Att föra en konversation med honom utan att var tredje ord är ”Fuck”, ”Scheisse” eller ”Asshole” är lika troligt som att Mikael Tornving, den koppärrige norrlänningen i TV 4:s Parlamentet, skulle le. “Oj oj, skit händer brorsan, vakta alltid penis!” gastar Helmut medan han klipper till mig i skrevet. Jag skrattar så jag kiknar, jävla sköna galning. “Oj, nu hände skit igen” svarar jag och drämmer till honom på samma ställe. Vi garvar och pratar ikapp oss från förra gången vi umgicks. Metallscenen är en bisarr vänskap. Har man en polare hemma som man inte ser på ett par år lär man knappast kunna umgås som om det var igår man sågs nästa gång man träffas, men nu, som Glen Benton häromsistens var det direkt stora smajlet och “Kommer du ihåg dom där två brudarna som slogs om en biljett till The Troubadour i LA när vi lirade tillsammans och en av dom krossade rutan med den andras skalle?!” och sen är det som om all den där tiden emellan aldrig har funnits.

Dagens spelning är en bra premiär, jag hade trott att Esterna skulle vara Öst-galna men de flesta konsertbesökarna är armarna-i-kors-killar och sen då den tokiga frontraden. En snubbe som är så jävla omöjligt full kravlar upp på scen, jag vevar bort vakterna och kramar om honom, han kollapsar när han försöker headbanga, raglar omkring och vägrar gå ner från scen. En vakt ger honom en knuff och helt ledlöst faller han med huvudet först ner i publiken som kliver åt sidan. Plaff!!! Han blir liggandes livlös på golvet tills han får hjälp bort. Folk glor med öppna munnar. “Fan var det min morsa som var här ikväll!!? Jag kan fan inte ta med den galna kärringen någonstans!!” skämtar jag. Folk skrattar och stämningen är hög igen. Kvällens hjälte - den fete killen som drog den största spaghettispyan jag någonsin sett när han skulle mosha till Machine Head på efterfesten.

28/2 Tampere, Finland

Jag tar det lugnt och garvar åt Nickelback-parodin på YouTube - “Oh I´m a cocksucking man, the gayest thing you´ve ever seen! My asshole hurts and it´s not from spicy food” med vår ljudkille Fabricio medans Devian:erna - Tomas, Joinus, Carl och Emil utforskar Tammerfors. Har ni två minuter av era liv till övers sök på YouTube efter “Nickelback shreds”, för jävla bra! Emil, som i kaoset från förra turnén blev av med sin vinterjacka är glad över shoppingturen på stan. Det är något med honom och kläder. När vi kom hem från Sydamerika till ett vintrigt november-Stockholm var allt han hade T-shirts. Hahaha!! “Vaddå, det var ju varmt i Brasilien…”

Dagens spelning är guld! Det tar oss en låt, inledande “Mask of Virtue” att få igång finnarna. Jag hoppar ner i piten och röjer tillsammans med publiken, Carl och Tomas gör också ett besök på golvet innan vi tackar för oss. Kul gig! Vi hänger med publiken, dricker Screwdrivers och tittar på Belphegor och Unleashed. Kvällens enda smolk i glädjebägaren är en kille dryg som Helosan-salva som inte verkar kunna sluta tjafsa. “Vilken av er två bögjävlar ska springa och hämta en öl åt mig?” dreglar han till sist ur sig. Helmuths och mitt humör går från “Han är full, skit samma” till “Dra åt helvete, griskuk.” Han åker in i en vägg och vakterna bryter omedelbart och hivar ut honom. Nu är det fest igen! Vi eldar på tills stället stänger och avslutar mycket senare på bussen. En grym start i Finland!

1/3 Day off, Helsingfors, Finland

Hell yeah för idag!! Cannibal Corpse är i stan som support till Children of Bodom. Corpsegrinder och CC´s merch:er Robin är två av mina favoritmänniskor så det ska bli så jävla kul att träffas igen. Efter att ha slagit ihjäl ett par timmar på en bar åker jag, Joinus, Fabricio, våran stagetech Vacek och hela Unleashed till Ishallen där konserten håller hus. “Den här låten är tillägnad tjejerna - Fucked with a kniiiiife!!!” vrålar Corpsegrinder från scen. Hahaha jag älskar dig, gubben! För att vara ett så hårt alkat land som Finland så är reglerna för var och hur man får dricka helt jävla cp. “Här får ni inte gå”, “Inte där borta heller.” Va fan. Vi bildar en rugbyklunga vid baren i protest och sveper i oss blasket innan vi drar in och kollar på CC´s gig. Tillsammans med Anders och Samueli från Finntroll försöker Joinus smuggla öl förbi vakterna men är man uppvuxen med vodka i nappflaskan kan man förstås varenda trick. Finten misslyckas och vi står torra i publiken och kollar in Bodoms grymma 80-talsshow med bomber, eldkastare och överdådigt ljus när Robin springer på oss och tar med oss till backstage där COB har bjudit 250 pers till efterfest.

Bodom-barnen är en samling sköna lirare och det är hur kul som helst att få festa med Kannibalerna igen. Jag och George Corpsegrinder pratar så högt och fort med varandra att ingen annan får en syl i vädret. “Va fan, har du dragit i dig kokain eller nåt?” säger Fabricio och skakar på huvudet åt mig. Jag ramlar ut i den iskalla Helsingforsnatten tillsammans med Joinus och Anders från Unleashed för en krogrunda.

2/3 Helsingfors, Finland

Speldag idag igen, fan så schysst! Jag laddar batterierna, sover fram till intervjudags, säger hej till Reima från Impaled Nazarene och sover igen fram till spelningen. Det är lustigt hur kroppen funkar, jag är som under vatten hela dagen och sen går jag bara upp på scenen och exploderar. Kvällens spelning är kanon och vi har hur roligt som helst att mangla för Hakapeliterna. Välbekanta låtar hörs från ett rum i backstage:t. När Emil och Joinus får reda på att det är HIM´s och Amorphis replokal och att det är HIM som står och jammar där inne blir dom som skolflickor. Fanboy-hattarna åker på och när Ville och grabbarna poserar på foto med dom är deras kväll fixad. Jag lägger mig tidigt medans Emil, Joinus, Carl och Tomas drar ut på krogen med Finntroll och andra galningar.

3/3 Turku, Finland

Tomas släktingar är härifrån så han vill ut och kolla på stan. Vi andra tar det jävligt lugnt idag. Vacek har en kul överraskning till Emil. Han har preppat Emils medhörning så det enda som hörs är bastrumma och första hängpukan. Allt annat, allt - är mutat. Inga gitarrer, ingen bas, ingen sång, inga andra trummor hahahaha!!! Emil ser ut som ett stressat frågetecken under första låten och sen åker ljudet på. Klubben är vrickad, vill du dricka får du stå snett långt bak från scen i en inhägnad. Varför inte ha ett klisterband runt armen som i USA på en all ages show?

4/3 Joensuu, Finland

Idag är stämningen hög, stället är inte packat men vilken jävla respons. Finska metallare röjer och vevar i luften med knutna nävar och högljudda skrik. Det är musikalisk Viagra för ett band som oss som rör oss mycket på scen och eldar på i alla lägen. Det är nog vad jag älskar mest med Devian, gänget slaktar loss oavsett om det är 5 pers eller en tokstor festival. Vi lirar alltid all out för dom som har kommit dit istället för att tjura ihop på de som stannat hemma. På hotellet efteråt gör jag den fånigaste Spinal Tap prylen på ett bra tag, snabb med att hoppa in i duschen står jag helt på öronen. Mitt ena ben får en lång reva, det andra knäet slår bort plastskenan på glasdörren och jag får ett snitt in i knäskålen. Med en duns landar jag ryggplask på stengolvet och efter tre långa sekunder känner jag hur jävla ont jag har. När jag börjar stöna hörs ljudliga asgarv inne ifrån hotellrummet från Emil och Carl. Dumhuvudet slog inte ihjäl sig. Blodet rinner från knät när jag tar mig in under vattnet igen. Köp läget grabben. The show must go on.

5/3 Oulo, Finland

Ooouuuääääähhhhhh!!! Serpenth från Belphegor drar kvällens andra raketspya, denna gång i sin egen säng. Han har redan dammat på utav helvete inne på toa, där man bara får pissa. Han däckar i kladdet och pustar av de rapande konvulsionerna kommer in i min säng hela natten. Men han hade en kul kväll och är man tre band som lever tätt som sardiner på burk så lär man sig snabbt att både hitta sitt eget personliga utrymme mentalt och att vara överseende med andras rock’n’roll. Själv får jag numera betala 100€ till vår bokningsagentur, polska Massive Music, för varje liten dumhet jag ställer till med på bussen. Till saken hör att det här är en firma där turnémanagern hinkar ut sprit som konfetti och uppmanar banden att hålla igång. Vodka är ju bra för alla tillfällen, humör samt krämpor i Polen så jag fick ta i innan jag hamnade på deras ocoola lista. Men med tillräckligt mycket Absinth så gick det till sist. Plus ett snöbollskrig inomhus. Och en brottningsmatch. Och lite grejer som gick sönder. Och två spyor. Men va fan, det är ju bara kul i förlängningen i alla fall. Jag har haft turen att få vara relevant nog för tillräckligt många människor med det enda jag verkligen har älskat i mitt liv för att få göra vad jag gjort så många år nu. Jag hade aldrig blivit Svenne Banan i den östgötska spenaten, men att få ha blivit en kackerlacka i den extrema metallen är en grym komplimang och det bästa som hänt mig. Man måste leva medan man finns till.