As you probably know there is already bands confirmed to Stockholm Rock Out september 10-11.

Great White (US) - One exclusive European show in 2010, only at Stockholm Rock Out in September!

KEEL (..US..) - first time in ..Sweden.. since 1986 - One show in ..Scandinavia.. in 2010, only at Stockholm Rock Out in September!

Pretty Boy Floyd (..US..) - Back in ..Europe.. in September for one Exclusive show at Stockholm Rock Out!

TUFF (US) - for the first time in ..Scandinavia.. ever! Live at ….Stockholm…. Rock Out in September!

M.ILL.ION (S) - This swedish band have been supporting a lot of the “big” bands, now they are on their own.

Shameless (US/DE)  - For the first time in scandinavia ever!Live at Stockholm Rock Out in September

Killer Clan of F.U.N. (S) - An upcoming band who many thinks is one of the best live performing band in Sweden…

Dynazty (S) - The young ones, have no fear, just keep going.
Star*Rats (DK) - The vild ones from Denmark, hard and heavy.
Now to the great news for may 16:
BULLETBOYS are confirmed to Stockholm Rock Out, September 10-11. This will be their first show ever in ..Sweden.. and this show is exclusive for ..Scandinavia..!

DIRTY PENNY (US) is confirmed to Stockholm Rock Out in September! - Their first show in ….Sweden…. ever

WIG WAM (NO) - is confirmed to Stockholm Rock Out in September! - First show in ….Sweden…. since 2005.

May 17  Killing Touch - is confirmed to Stockholm Rock Out - is a italian band, found and strongly desired by Michele Luppi (Vision Divine, Los Angeles, MR.PIG) The artistic and professional experiences of one of the most esteemed Metal singers of our times have lead to One Of A Kind, the debut album.

Moore to come soon…

Att Dio dog av magcancer är förvisso en smärre detalj, men faktum kvarstår är att mannen var 67 år gammal.
För ung för att dö, visst- men gammal nog för att ha ansetts ha levat ett fullt liv.

Det som väntar oss som anser oss vara berörda, är att under kommande 10-15 år så kommer vi få se flera våra idoler trilla av pinnen. En efter en.
Vad händer den dagen man får höra att Kerry King eller James Hetfield har dött?
Hur kommer man att reagera då?

De dödsfall som hittills har inträffat i hårdrockens historia har så vitt jag vet ej hunnit bero på hög ålder utan knark, sprit, aids, cancer osv.
Därmed får Dio anses vara en pionjär även på den fronten. Och kalla mig cynisk men är fan inte det lite metal ändå?

Nu är han sannerligen för alltid odödlig och han har säkert redan kopplat in micken och väntar på att Cliff ska sluta lira solon och att Dime ska ha stämt gitarren klart så att dom kan börja skriva låtar ihop.

Vila i frid Dio, din röst kommer alltid att höras i mitt huvud när jag tänker på vad en bra sångare är för något.

Tack för att du spelade in skivor så att en annan fick chansen att köpa dom och tillsammans med vänner eller ensam; få gåshud, tårar i ögonen och en stel nacke. Allt på samma gång

Somniumh har just släppt sin nya EP “Secrets Revealed”.

In och lyssna på Myspace eller Facebook och tala gärna om vad ni tycker!

http://www.myspace.com/somniumh

http://www.facebook.com/home.php?#!/pages/Somniumh/103539307072?ref=ts

Rock on//

Marcus & Somniumh

http://entobbed.bilddagboken.se/p/show.html?id=452893034&directlink=1

Vi hoppas just nu att det ska bli av med turén i höst med Simbose och en brasilien vända i augusti

Fru Möller

I våras slog ansvarsgenen igång.

Stanna hemma med hundar, ungar (å hembränt äppelvin) var planen.

Så drog SRF förbi.

Genast vaknade festivaltarmen och abstinensen slog igång.

Jag. Måste. Åka. På. Festival.

Nu blir det äntligen av.

Sonisphere.

Äntligen lite lervälling, ljummen pilsner,iskalla tält och underbar musik.

Jöst thö wäj aj lajk it.

Fler som ska dit? nån som vet om man kan slagga i bilen på parkeringen?

Skål!

psst…

http://www.metrobloggen.se/jesmol

Något som jag ser fram emot är att äntligen kunna sätta på en schysst skiva, och luta mig tillbaka i en fåtölj och bara njuta av det mest underbara som finns, musik! Under pluggåret har musiken mer fått bosätta sig i bakgrunden för att mina tankar har varit någon annanstans, men ibland har man helt enkelt bara behövt släppa allt och sätta på den där gamla skivan som bara gör en jävligt taggad igen.

Nu har jag även börjat att köpa ikapp alla skivor som jag missat under årets gång, och det verkar ju faktiskt vara riktigt mycket mysigt som finns. Funeral Mists - Maranatha har varit med mig sen den släpptes, men Absu och Wolves in the throne room är exempel på artister jag tar mig an nu. Själv lyckades jag även med att springa över Stridsmenn, http://www.myspace.com/stridsmennofficial, ett intressant tillskott på Black metal-scenen, annars är det väl Deathspell Omegas - Chaining the katechon som snurrar mycket just nu.

En liten biprodukt av att köpa CD- och LP-skivor är att ens lilla studentkassa sinar fortare än man hinner få den och i tider med alla piratkopieringsfrågor som är just nu så tycker jag att någon typ av reform på skivmarknaden är ett måste. Jag rättfärdigar inte gratis nedladdning, även om jag tycker det är ett bra sätt att provsmaka skivor på, men priset på dagens skivor är på tok för högt och skivbolagen är på tok för trångsynta och stirrar mer på föräljningssifror än brinner för musik. Snälla artister, ge ut er musik själva och få bort lite mellanhänder som inte bidrar till musiken över huvud taget!

Nog med de sura minerna och fram med att vara sommarglad, för snart blir det Peace and Love och då ska Mötley Crüe, Satyricon, Volbeat och kanske även lite Håkan Hellström underhålla mig! Plus en hel del öl.

Ska man ha en blogg kan den fan i mig lika bra vara hård.

Jag har just nu enorm ångest, och det har jag haft sedan jag fick reda på att Metallica skulle komma till Sverige och jag stod utan biljett. Extra ångest lades till då jag fick reda på att Metallica skulle komma till Sverige IGEN och jag står utan biljett IGEN!

Där avslutar jag. Välkommen till min blogg- cynisk, arg och fucking hardcore.

The Master

Legion här igen, här är våra svenska spelningar med Unleahsed och Belphegor.

Hades!

6/3 Umeå

Fredrik, dagens lokale promotor och tillika gitarrist i Diamond Dogs är en kille som får de flesta lokala arrangörer att skämmas. Från ett varmt välkomnande till en drömfrukost, via konstant check om att allt är till bandens belåtenhet och middagen med rött vin, levande ljus och en grym kalasmåltid är det här en compning jag lätt skulle kunna vara beredd att betala för att få uppleva. Respekt.

”Fan, ikväll ska du väl ändå dricka bärs på scen” smajlar Johnny och trycker en flaska i näven på mig. Medan vi äntrar scen står Umeåborna med höjda glas, skålar med oss och vrålar ”Välkomna”. Vi eldar oss galna och jag klättrar på kravallstaketet som en blasfemisk Nicke Nyfiken. Första gången jag någonsin har varit norr om Abyss studion i Ludvika men definitivt inte den sista!

7/3 Östersund

En ruta till entrén är krossad och det är fullt med blod överallt. Någon har i fyllan och villan skallat in en ruta och någon annan stjärna försökte dra iväg från spelstället med ett tillhygge ut på stan…haha hårdrockare. Polisen är på väg för att kolla ordningen. Toadörren har gått i baklås. Guillotine som gör premiär som första band på turnén idag har en laptop med porrfilm som står och går oavbrutet på ett bord i backstage. Det är en helnykter spelning och vi blir varnade för att så mycket som stå med en bira i näven. Jag kommer och tänka på Carls guld replik till de sura tyska snutar i Frankfurt som påpekade vårat tvivelaktiga beteende där nu i januari. ”Swedish alcoholics, sorry”.

10/3 Örebro

Efter två lediga dagar är vi igång igen. Normalt tar man inte en andnings paus på en sån här slutspurt till turné men är Metallica i stan så finns det få klubbar som tycker att det är en bra idé att ordna ett Death Metal gig. Jag har spenderat den lediga tiden med nära och kära i Stockholm där vi hade ett galet Tequila race på Kelly´s vid Medborgarplatsen som toppades av Metallicas inställda spelning. Folks mobiltelefoner blippade som besatta och ryktena flög kors och tvärs över den lilla krogen. ”James var på Spy Bar tidigt i morse”. ”Han har setts på Café Opera, det är helt säkert”. Plötsligt var Kellys fullt med besvikna och festsugna fans som ville göra något med sin ofrivilligt lediga kväll i den kungliga huvudstaden.

Örebro giget är ett av de coolaste på hela turnén. Publiken tar emot oss med öppna armar och efter en låt eller två slamdansar och skriker stället som det inte finns någon morgondag. Emil blir så pundig på allt adrenalin att han knäcker två trumstockar under giget. Örebro ni kan det här!!

12/3 Köpenhamn

Rui och Rebecka möter oss i ett regnblaskigt och snålblåsigt Köpenhamn. De är ledarna för vårat streetteam Kult of the Serpent och förutom att vara grymma nätverkare och agitatorer är de två av de schysstaste filurer jag känner. Dagens Spinal Tap: Jag tappar min sista kontaktlins till vänster öga haha fan jag lyckas alltid med något skit. Med blurrig syn som vägrar synka det otäckt som fan att fronta ett orch gäng men skam den som ger sig. Jag slänger mig handlöst ut i publiken och dunkar upp på ett bord i baren och vrålar i mitt trådlösa, jag ser två bordskanter istället för en och sätter förstås foten i luften med min wanna-be starr och flyger ner bland folk som om jag blivit knuffad. Blåslagen och toksvettig efter en skitkul spelning garvar jag åt Emil som kör percussion på Anders ride och golvpuka under Unleashed´s gig.

13/3 Stockholm

”Jaaaaaaaaa jävlars!! Här är lite fredagen den 13:e stämning åt er!!” gastar jag när vi river igång vårat set inför en högljudd och galen Stockholms publik. 8 Devian låtar och två stagedives senare blir en liter vodka en grogg var som vet var den ska sätta sig. Musik gör mig besatt av någonting som tar över och vill komma ut och leva fan. Efter en spelning skiner det i ögonen på mig så att repressiva makter vill drogtesta mig om de möter mig. ”Legion baby, jag har vodka så in i helvete” garvar Helmuth från Belphegors loge. Bzzzzzz!!! Zoooing!!! Carlos från Black Shadows tattoo är här för att göra en intervju samt sälla sig till efterfestsskaran och vi är båda redan så i gasen att det blir Black Metal snack i världsklass hahaha!! Efter avslutat gig drar hela gänget ut till Rocks på Mariatorget för avslutningsfest där Tequilan och vansinnet flyger. ”Jag kommer snart” försäkrar Helmuth medans han släpas iväg av två vakter som har honom i ett stadigt polisgrepp.

14/3 Göteborg

”Så, hur många grejer blev du av med igår på fyllan egentligen?”. Emil, Joinus och Anders sitter med kluriga leenden runt bordet i bussloungen och blickar pillemariskt på mig. Hmm få se nu. En brud jag pratade med försvann med min mobiltelefon det kommer jag ihåg, min plånbok är inte i min bakficka men jag vill tro att den ligger i min väska eftersom jag hade stålar löst på mig och min jacka borde ligga någonstans här i bussen, eller? Plånboken och jackan är som bortblåsta men va fan, det är inte min stil att hetsa upp mig över skitgrejer, tråkigt bara att försöka ro ihop alla telefonnummer igen och sen är det den riktiga smolken i glädjebägaren; i min telefon finns över 50 röstinspelningar med nynnade melodier och textfraser till Devian III. Till slut kan inte grabbarna hålla sig längre utan brister ut i asgarv. Carl snodde min plånbok på sant ficktjuvsmanér och söp upp mina pengar som ett fylleskämt! Bruden med telefon har ringt tillbaka, gårdagen har lämnat henne med grymma minnesluckor och hon har lovat att skicka tillbaka den. Och vid det här laget har jag hittat kvittot till jackan som fortfarande hänger på krogen.

Dagens spelning är en schysst avslutning på en jävligt kul turné. Ett högljutt Sticky Fingers skrålar obsceniteter med oss och vi avslutar kvällen med att placera mackor på Unleashed´s cymbaler och springa nakna på scen. Man blir alltid sentimental på samma sätt när man ska skiljas från gamla och nya vänner. Tack till Anders och Unleashed, Helmuth och Belphegor, Guillotine:erna och Decadence för de två sista slagen samt Massive Music för denna gång. Ett femtioelvatal big-gay-man hugs senare drar vi alla åt respektive håll.

Legion från Devian bakom tangentbordet. Tänkte uppdatera er från våran pågående Skandinavien turné med Belphegor och Unleashed. Håll till godo!

26/2 Reise reise

Sådär ja!! Kaos och skrål en gång till. För tredje gången på 10 månader sticker Devian ut på turné och stämningen är på topp. Bandet har drabbats av en massa sjukdomar efter vi kom hem från Deicide-turnén och vi har inte repat vårat set en enda gång så det får bli hytt-repning. Vi kör akustiskt, Emil bankar på vad som finns och jag väser texterna som en Gollum. Till taxfree och sen öser vi! Våran vanliga låga nivå infinner sig direkt - som barnungar på utflykt utan dagisfröken typ. Vi shottar ren rom och vodka och blir ombedda att röra på oss flera gånger innan vi stöter på Johnny, Fredrik, Tomas och Anders i Unleashed. Festen rullar tills sent,sent. När vi vaknar är färjan redan i hamn och tre timmar försenad på grund av ett självmord. Någon deppad stackare tyckte det var en bra idé att hoppa överbord. Vi packar ihop och vankar mot bussen för att krama om och hälsa på vårat crew.

27/2 Tallin, Estland

”Asshole!!” flinar Helmuth från Belphegor när vi får syn på varandra. Att föra en konversation med honom utan att var tredje ord är ”Fuck”, ”Scheisse” eller ”Asshole” är lika troligt som att Mikael Tornving, den koppärrige norrlänningen i TV 4:s Parlamentet, skulle le. “Oj oj, skit händer brorsan, vakta alltid penis!” gastar Helmut medan han klipper till mig i skrevet. Jag skrattar så jag kiknar, jävla sköna galning. “Oj, nu hände skit igen” svarar jag och drämmer till honom på samma ställe. Vi garvar och pratar ikapp oss från förra gången vi umgicks. Metallscenen är en bisarr vänskap. Har man en polare hemma som man inte ser på ett par år lär man knappast kunna umgås som om det var igår man sågs nästa gång man träffas, men nu, som Glen Benton häromsistens var det direkt stora smajlet och “Kommer du ihåg dom där två brudarna som slogs om en biljett till The Troubadour i LA när vi lirade tillsammans och en av dom krossade rutan med den andras skalle?!” och sen är det som om all den där tiden emellan aldrig har funnits.

Dagens spelning är en bra premiär, jag hade trott att Esterna skulle vara Öst-galna men de flesta konsertbesökarna är armarna-i-kors-killar och sen då den tokiga frontraden. En snubbe som är så jävla omöjligt full kravlar upp på scen, jag vevar bort vakterna och kramar om honom, han kollapsar när han försöker headbanga, raglar omkring och vägrar gå ner från scen. En vakt ger honom en knuff och helt ledlöst faller han med huvudet först ner i publiken som kliver åt sidan. Plaff!!! Han blir liggandes livlös på golvet tills han får hjälp bort. Folk glor med öppna munnar. “Fan var det min morsa som var här ikväll!!? Jag kan fan inte ta med den galna kärringen någonstans!!” skämtar jag. Folk skrattar och stämningen är hög igen. Kvällens hjälte - den fete killen som drog den största spaghettispyan jag någonsin sett när han skulle mosha till Machine Head på efterfesten.

28/2 Tampere, Finland

Jag tar det lugnt och garvar åt Nickelback-parodin på YouTube - “Oh I´m a cocksucking man, the gayest thing you´ve ever seen! My asshole hurts and it´s not from spicy food” med vår ljudkille Fabricio medans Devian:erna - Tomas, Joinus, Carl och Emil utforskar Tammerfors. Har ni två minuter av era liv till övers sök på YouTube efter “Nickelback shreds”, för jävla bra! Emil, som i kaoset från förra turnén blev av med sin vinterjacka är glad över shoppingturen på stan. Det är något med honom och kläder. När vi kom hem från Sydamerika till ett vintrigt november-Stockholm var allt han hade T-shirts. Hahaha!! “Vaddå, det var ju varmt i Brasilien…”

Dagens spelning är guld! Det tar oss en låt, inledande “Mask of Virtue” att få igång finnarna. Jag hoppar ner i piten och röjer tillsammans med publiken, Carl och Tomas gör också ett besök på golvet innan vi tackar för oss. Kul gig! Vi hänger med publiken, dricker Screwdrivers och tittar på Belphegor och Unleashed. Kvällens enda smolk i glädjebägaren är en kille dryg som Helosan-salva som inte verkar kunna sluta tjafsa. “Vilken av er två bögjävlar ska springa och hämta en öl åt mig?” dreglar han till sist ur sig. Helmuths och mitt humör går från “Han är full, skit samma” till “Dra åt helvete, griskuk.” Han åker in i en vägg och vakterna bryter omedelbart och hivar ut honom. Nu är det fest igen! Vi eldar på tills stället stänger och avslutar mycket senare på bussen. En grym start i Finland!

1/3 Day off, Helsingfors, Finland

Hell yeah för idag!! Cannibal Corpse är i stan som support till Children of Bodom. Corpsegrinder och CC´s merch:er Robin är två av mina favoritmänniskor så det ska bli så jävla kul att träffas igen. Efter att ha slagit ihjäl ett par timmar på en bar åker jag, Joinus, Fabricio, våran stagetech Vacek och hela Unleashed till Ishallen där konserten håller hus. “Den här låten är tillägnad tjejerna - Fucked with a kniiiiife!!!” vrålar Corpsegrinder från scen. Hahaha jag älskar dig, gubben! För att vara ett så hårt alkat land som Finland så är reglerna för var och hur man får dricka helt jävla cp. “Här får ni inte gå”, “Inte där borta heller.” Va fan. Vi bildar en rugbyklunga vid baren i protest och sveper i oss blasket innan vi drar in och kollar på CC´s gig. Tillsammans med Anders och Samueli från Finntroll försöker Joinus smuggla öl förbi vakterna men är man uppvuxen med vodka i nappflaskan kan man förstås varenda trick. Finten misslyckas och vi står torra i publiken och kollar in Bodoms grymma 80-talsshow med bomber, eldkastare och överdådigt ljus när Robin springer på oss och tar med oss till backstage där COB har bjudit 250 pers till efterfest.

Bodom-barnen är en samling sköna lirare och det är hur kul som helst att få festa med Kannibalerna igen. Jag och George Corpsegrinder pratar så högt och fort med varandra att ingen annan får en syl i vädret. “Va fan, har du dragit i dig kokain eller nåt?” säger Fabricio och skakar på huvudet åt mig. Jag ramlar ut i den iskalla Helsingforsnatten tillsammans med Joinus och Anders från Unleashed för en krogrunda.

2/3 Helsingfors, Finland

Speldag idag igen, fan så schysst! Jag laddar batterierna, sover fram till intervjudags, säger hej till Reima från Impaled Nazarene och sover igen fram till spelningen. Det är lustigt hur kroppen funkar, jag är som under vatten hela dagen och sen går jag bara upp på scenen och exploderar. Kvällens spelning är kanon och vi har hur roligt som helst att mangla för Hakapeliterna. Välbekanta låtar hörs från ett rum i backstage:t. När Emil och Joinus får reda på att det är HIM´s och Amorphis replokal och att det är HIM som står och jammar där inne blir dom som skolflickor. Fanboy-hattarna åker på och när Ville och grabbarna poserar på foto med dom är deras kväll fixad. Jag lägger mig tidigt medans Emil, Joinus, Carl och Tomas drar ut på krogen med Finntroll och andra galningar.

3/3 Turku, Finland

Tomas släktingar är härifrån så han vill ut och kolla på stan. Vi andra tar det jävligt lugnt idag. Vacek har en kul överraskning till Emil. Han har preppat Emils medhörning så det enda som hörs är bastrumma och första hängpukan. Allt annat, allt - är mutat. Inga gitarrer, ingen bas, ingen sång, inga andra trummor hahahaha!!! Emil ser ut som ett stressat frågetecken under första låten och sen åker ljudet på. Klubben är vrickad, vill du dricka får du stå snett långt bak från scen i en inhägnad. Varför inte ha ett klisterband runt armen som i USA på en all ages show?

4/3 Joensuu, Finland

Idag är stämningen hög, stället är inte packat men vilken jävla respons. Finska metallare röjer och vevar i luften med knutna nävar och högljudda skrik. Det är musikalisk Viagra för ett band som oss som rör oss mycket på scen och eldar på i alla lägen. Det är nog vad jag älskar mest med Devian, gänget slaktar loss oavsett om det är 5 pers eller en tokstor festival. Vi lirar alltid all out för dom som har kommit dit istället för att tjura ihop på de som stannat hemma. På hotellet efteråt gör jag den fånigaste Spinal Tap prylen på ett bra tag, snabb med att hoppa in i duschen står jag helt på öronen. Mitt ena ben får en lång reva, det andra knäet slår bort plastskenan på glasdörren och jag får ett snitt in i knäskålen. Med en duns landar jag ryggplask på stengolvet och efter tre långa sekunder känner jag hur jävla ont jag har. När jag börjar stöna hörs ljudliga asgarv inne ifrån hotellrummet från Emil och Carl. Dumhuvudet slog inte ihjäl sig. Blodet rinner från knät när jag tar mig in under vattnet igen. Köp läget grabben. The show must go on.

5/3 Oulo, Finland

Ooouuuääääähhhhhh!!! Serpenth från Belphegor drar kvällens andra raketspya, denna gång i sin egen säng. Han har redan dammat på utav helvete inne på toa, där man bara får pissa. Han däckar i kladdet och pustar av de rapande konvulsionerna kommer in i min säng hela natten. Men han hade en kul kväll och är man tre band som lever tätt som sardiner på burk så lär man sig snabbt att både hitta sitt eget personliga utrymme mentalt och att vara överseende med andras rock’n’roll. Själv får jag numera betala 100€ till vår bokningsagentur, polska Massive Music, för varje liten dumhet jag ställer till med på bussen. Till saken hör att det här är en firma där turnémanagern hinkar ut sprit som konfetti och uppmanar banden att hålla igång. Vodka är ju bra för alla tillfällen, humör samt krämpor i Polen så jag fick ta i innan jag hamnade på deras ocoola lista. Men med tillräckligt mycket Absinth så gick det till sist. Plus ett snöbollskrig inomhus. Och en brottningsmatch. Och lite grejer som gick sönder. Och två spyor. Men va fan, det är ju bara kul i förlängningen i alla fall. Jag har haft turen att få vara relevant nog för tillräckligt många människor med det enda jag verkligen har älskat i mitt liv för att få göra vad jag gjort så många år nu. Jag hade aldrig blivit Svenne Banan i den östgötska spenaten, men att få ha blivit en kackerlacka i den extrema metallen är en grym komplimang och det bästa som hänt mig. Man måste leva medan man finns till.